Bloggdesign & deprimerande hormoner.

Gjorde att tafatt försök att ändra designen på min supercoola superblogg.
Det blev sämst och ännu sämre, hur totalt obegåvad kan man bli ?
Extremt obegåvad, uppenbarligen.

I alla fall så var det här resultatet, och hur genant och myrkrypande det än är så orkar jag inte göra om det. Just nu.
Länge leve geggamojbloggar!


Vad var det nu mer.. Hm. Jo!
Jag skulle förtälja om mina deprimerande hormoner.
.....
Varför, undrar ni då kära läsare (om jag har några, risken finns att den enda lyckliga individen som läser detta är jag själv)?
Alla bör veta om deprimerade hormoner. Dom krålar sig fram likt blodtörstiga Omega-3 säljare och griper tag i offret (notis: mig själv). Efter en lång kamp får de ondskefulla hormonerna övertag, och förlusten knackar på kollektivdörren.
- Hej, vi kommer från Neder Lag och du har just vunnit sista pris!
Efter förlusten finner man ingen glädje i livet. Allt som en gång bara rullat fram, och tagit offret till ställen som bara drömmar kan (förlåt, kunde inte hejda mig), blir nu en kamp på liv och död.
Och i minst en vecka framåt så blir det en kamp som slutar med nära döden-upplevelser. Typ.
Sedan kommer lingonveckan.
Lingonen attackerar Omega-3 säljarna, och plötsligt knackar segern på dörren!
- Hej, vi kommer från Tamp Ong, och du har just vunnit första pris!
Lättnad.
Jag klarade mig helskinnad ännu en gång.



xXx M