Bussresa & obligatorisk spya

Efter tvivel och klagan, så sitter man då här. Samma bekväma, blåa säte som man suttit på ett antal gånger redan. Swebuss Express kommer för alltid vara i mitt hjärta.
Speciellt sedan dom skaffade trådlöst internet. Jag säger som Johanna, kul, tills jag insåg att kontaktuttaget inte fungerade och min dator därmed resulterar i tragisk död om 20 min.
Hatar när det händer.

I övrigt har jag varit på bra humör dom senaste två dagarna. Bra humör för att vara mig då.
Igår bakades det lussebullar i alla möjliga och omöjligt kreationer. Till det dracks det vin och glögg i trevligt sällskap.
I morse stod jag vid ottan på gatan för att sälja abonnemang till frusna oslobor. Med energin i bakfickan försökte jag kika under omålade ögonfransar och hoppas på det bästa.
Då kom det fram en gubbe ~80 och sa "See you later, aligator".
Är det inte kärlek, så säg!

För tillfället sitter jag bredvid den sötaste lilla franska flickan ever. Hon bjöd mig på tufft tuggummi.
Hennes lillasyster spydde i sätet bakom mig.
Obligatorisk spya.


xXx M

Rökfritt

Imorgon har jag varit rökfri i en vecka. En hel vecka.
Och det kommer från fröken "jag kan sluta när jag vill". Bullshit. Men denna gång kanske jag tog i med hårdhandskarna (varför säger man så?), och jag tror mig se någonting som liknar "ljuset" i slutet av tunneln.
Fy fasiken vad jag är patetisk. Bli beroende av cigaretter, hur dum kan man bli ?
(att det sedan är gott, ger sköna nikotinkickar och är en sällskapsgrej hör inte hit). Tänk cancer cancer cancer. NEJ TACK.

Istället för att röka gör jag allting annat som betyder stoppa någonting i munnen för att fördriva tiden. Allt från karameller och kaffe, till papper och halsduksludd. Vad gör man inte för hälsan ?


Idag var jag på ett kebabställe som var en restaurang. Vi åt fräsch kyllingwrap för 44:-, och drack vatten ur plastglas. På väggarna hängde arabmattor och uppstoppade rävar, blandat med gevär och kottepinnar.
Jag älskar när kreativiteten får fria händer.
Nya haket, ja tack.


xXx M

Bloggdesign & deprimerande hormoner.

Gjorde att tafatt försök att ändra designen på min supercoola superblogg.
Det blev sämst och ännu sämre, hur totalt obegåvad kan man bli ?
Extremt obegåvad, uppenbarligen.

I alla fall så var det här resultatet, och hur genant och myrkrypande det än är så orkar jag inte göra om det. Just nu.
Länge leve geggamojbloggar!


Vad var det nu mer.. Hm. Jo!
Jag skulle förtälja om mina deprimerande hormoner.
.....
Varför, undrar ni då kära läsare (om jag har några, risken finns att den enda lyckliga individen som läser detta är jag själv)?
Alla bör veta om deprimerade hormoner. Dom krålar sig fram likt blodtörstiga Omega-3 säljare och griper tag i offret (notis: mig själv). Efter en lång kamp får de ondskefulla hormonerna övertag, och förlusten knackar på kollektivdörren.
- Hej, vi kommer från Neder Lag och du har just vunnit sista pris!
Efter förlusten finner man ingen glädje i livet. Allt som en gång bara rullat fram, och tagit offret till ställen som bara drömmar kan (förlåt, kunde inte hejda mig), blir nu en kamp på liv och död.
Och i minst en vecka framåt så blir det en kamp som slutar med nära döden-upplevelser. Typ.
Sedan kommer lingonveckan.
Lingonen attackerar Omega-3 säljarna, och plötsligt knackar segern på dörren!
- Hej, vi kommer från Tamp Ong, och du har just vunnit första pris!
Lättnad.
Jag klarade mig helskinnad ännu en gång.



xXx M