Bussresa & obligatorisk spya

Efter tvivel och klagan, så sitter man då här. Samma bekväma, blåa säte som man suttit på ett antal gånger redan. Swebuss Express kommer för alltid vara i mitt hjärta.
Speciellt sedan dom skaffade trådlöst internet. Jag säger som Johanna, kul, tills jag insåg att kontaktuttaget inte fungerade och min dator därmed resulterar i tragisk död om 20 min.
Hatar när det händer.

I övrigt har jag varit på bra humör dom senaste två dagarna. Bra humör för att vara mig då.
Igår bakades det lussebullar i alla möjliga och omöjligt kreationer. Till det dracks det vin och glögg i trevligt sällskap.
I morse stod jag vid ottan på gatan för att sälja abonnemang till frusna oslobor. Med energin i bakfickan försökte jag kika under omålade ögonfransar och hoppas på det bästa.
Då kom det fram en gubbe ~80 och sa "See you later, aligator".
Är det inte kärlek, så säg!

För tillfället sitter jag bredvid den sötaste lilla franska flickan ever. Hon bjöd mig på tufft tuggummi.
Hennes lillasyster spydde i sätet bakom mig.
Obligatorisk spya.


xXx M

Rökfritt

Imorgon har jag varit rökfri i en vecka. En hel vecka.
Och det kommer från fröken "jag kan sluta när jag vill". Bullshit. Men denna gång kanske jag tog i med hårdhandskarna (varför säger man så?), och jag tror mig se någonting som liknar "ljuset" i slutet av tunneln.
Fy fasiken vad jag är patetisk. Bli beroende av cigaretter, hur dum kan man bli ?
(att det sedan är gott, ger sköna nikotinkickar och är en sällskapsgrej hör inte hit). Tänk cancer cancer cancer. NEJ TACK.

Istället för att röka gör jag allting annat som betyder stoppa någonting i munnen för att fördriva tiden. Allt från karameller och kaffe, till papper och halsduksludd. Vad gör man inte för hälsan ?


Idag var jag på ett kebabställe som var en restaurang. Vi åt fräsch kyllingwrap för 44:-, och drack vatten ur plastglas. På väggarna hängde arabmattor och uppstoppade rävar, blandat med gevär och kottepinnar.
Jag älskar när kreativiteten får fria händer.
Nya haket, ja tack.


xXx M

Bloggdesign & deprimerande hormoner.

Gjorde att tafatt försök att ändra designen på min supercoola superblogg.
Det blev sämst och ännu sämre, hur totalt obegåvad kan man bli ?
Extremt obegåvad, uppenbarligen.

I alla fall så var det här resultatet, och hur genant och myrkrypande det än är så orkar jag inte göra om det. Just nu.
Länge leve geggamojbloggar!


Vad var det nu mer.. Hm. Jo!
Jag skulle förtälja om mina deprimerande hormoner.
.....
Varför, undrar ni då kära läsare (om jag har några, risken finns att den enda lyckliga individen som läser detta är jag själv)?
Alla bör veta om deprimerade hormoner. Dom krålar sig fram likt blodtörstiga Omega-3 säljare och griper tag i offret (notis: mig själv). Efter en lång kamp får de ondskefulla hormonerna övertag, och förlusten knackar på kollektivdörren.
- Hej, vi kommer från Neder Lag och du har just vunnit sista pris!
Efter förlusten finner man ingen glädje i livet. Allt som en gång bara rullat fram, och tagit offret till ställen som bara drömmar kan (förlåt, kunde inte hejda mig), blir nu en kamp på liv och död.
Och i minst en vecka framåt så blir det en kamp som slutar med nära döden-upplevelser. Typ.
Sedan kommer lingonveckan.
Lingonen attackerar Omega-3 säljarna, och plötsligt knackar segern på dörren!
- Hej, vi kommer från Tamp Ong, och du har just vunnit första pris!
Lättnad.
Jag klarade mig helskinnad ännu en gång.



xXx M

Inspiration.

Jag har blivit inspirerad.
Bloggen blev det den inte fick bli, bortglömd. Men efter lite småfniss åt en kollegas blogg så känner jag mig tillräckligt inspirerad för att göra ett till försök. Jag menar, vem vill inte veta om mitt eländiga liv i staden som norrmännen kallar "byn"?


En seriös och duktig "bloggare" (som man så fint kallas) skulle nu ha haft en redovisning över allting som hänt sedan förra inlägget. Men om någon fått för sig att jag är en "bloggare", så känner dom mig inte speciellt väl. Känner mig inte alls, skulle jag vilja påstå.
Därför tänker jag hoppa direkt över till någonting som förgyllde min tid på jobbet idag.
Grädden på moset. Första snön. Nakenbad i Siljan.

Jag lekte bitch på jobbet idag, vilket medförde att jag fick en adrenalinkick starkare än den efter hästsparken på käken. Det borde förklara en del.
Som vissa vet så är jag ganska konflikträdd när det gäller mellan fyra ögon. Jag känner mig tryggare när jag skriver ut min ilska och frustration på ett tangentbord.
Men idag så kom den fram en tjej ~20, och frågade lagom snoffsigt om hon kunde få en avis (tidning). Det frustrerande var att hon kommit till mig dagen innan och betett sig som en ilsken barnrumpa. Så jag fråga lugnt om hon planerat att abonnera (prenumerera), vilket medför att jag får ett korthugget "nej" till svar. Jag svarar då att jag känner igen henne sedan tidigare, och om hon inte tänker abonnera kan vi inte ge ut tonvis med gratisaviser till henne. Bruden kör en lång ramsa om både det ena och det andra, så min kära kollega säger att hon kan väl få avisen. Men jag känner stridslusten och blodtörsten i mina ögon komma fram, så jag svarar helt enkelt att hon inte kommer få fler aviser. Blir motkäftad med argumentet att min kollega sagt att hon kunde få en, men viker inte en tum. Och helt plötsligt säger kollegan "Jag vill inte vara taskig, men jag sa bara så för att du skulle gå", med vilket jag avslutar att jag tycker att hon borde gå och sluta slösa på våran dyrbara tid.
PANG. Kometen träffade den obetydliga lilla pissmyran.
Segerns sötma är ljuv.
Lyckliga som vi är över våran bitchighet fnissar vi kollegor likt småbarn till Björnes Magasin.
Det här kommer jag suga på hela veckan.
Bitch-Maria.
Det klingar i en fröjdsam klang.


Efter ett alldeles för långt inlägg, så vet jag att jag kommer somna med ett leende på läpparna ikväll. Lycka.



xXx M

Förtvivlans klaga

En vecka utan jobb.
jobb. jobb. jobb. JOBB!?

Fick svar från Meny idag. " Vi vil ta nærmere kontakt med deg dersom du skulle være aktuell for stillingen. " Men ingenting om när dom vill träffas eller någonting. Ska man vara tvungen att göra allting själv här i livet ?
Ska iaf se om jag får svar någon gång. Skulle ju kännas ganska bra i maggropen.


Igår klämde jag och Anden i oss en redigt stor pizza. Jag höll på att smälla av i orgasmer. Så otroligt gott. Grönsaker, pesto och massa ost.
www.heaven.com


Jag känner för att lägga mig i det illaluktande gräset. Rakt upp och ner. Och stirra upp i himlen, i väntan på att Den där uppe ska se oskuldsfullhet och förtvivlan i mina ögon, och "råka" tappa lite cash, som "råkar" landa vid min sida. Litegranna iaf. Tillräckligt för att jag ska klara mig den här månaden. Och tillräckligt för att kunna betala flygresan till Australien. Stor suck.


xXx M

Absolut ingenting.

Oslo är inte lätt. Det är inte lätt när man inte har ett jobb, och pengapåsen är lika välfylld som min knorrande mage. Bläbläblä.

Var det ett misstag ?


Träffade Tina igår iaf. Det var gött. For hem till henne för att baka många mumsiga bullar. Helt plötsligt så knorrades det inte lika mycket i matgropen. Tack och bock för den.


Annars ? Ingenting. Absolut ingenting.



xXx M

Norska. (?)

Blir man norsk för att man flyttar till Norge ?
Haha.
Nej, verkligen inte.
Nu har jag varit här i cirka 2½ dagar. Det känns som att jag har varit här minst 2½ månad. Jag har hunnit söka jobb, gå vilse i Oslo, blir rädd för påtänd arab, nekad skattekort, skaffat ny kompis, skaffat en till ny kompis, druckit godaste kokkaffet. Och haft djupa nattsamtal med Anden. Som en extra god morotskaka.

Och varför berättar jag det här ?
Det vet jag inte. Känner att det börjar bli en blaha-whatever-crapblogg. HELVETE.



I alla fall, så saknar jag mina mystjejer och min lilla nyponros.
Och familjen.
Mys.


xXx M

Strive to be happy.

Så har jag skapat ännu en.
Det finns redan bloggar i överflöd, varav jag har bidragit med minst ett dussintal (om jag räknar på måfå). I mina äldre bloggar har jag antingen klarlagt att jag är närmast självmordsbenägen, eller så har jag lyckats klämma in ett eller två inlägg (på sin spets), innan jag har tröttnat.

Varför ska då denna göra någon skillnad ?
När man är i ett nytt skede i livet, och ställs inför allt för många, och allt för svåra val, så känner man ibland att man behöver få ur sig kaoset som skapats inuti.
Egentligen så är man nog mest rädd för att analysera vem man är, och varför man utför vissa handlingar på ett visst sätt. I alla fall tror jag att det är så i mitt fall. Som att öppna julklappen från kusinen. Det inuti är varken genomtänkt eller vackert, bara överflödigt.
Tänk om man var det. Överflödig. Jobbigt värre.

Haha.
Det är bara början, och detta börjar redan påminna mig om min första blogg.
Allt för mycket om sådant som ingen egentligen kanske inte bryr sig om.


Men denna gång ska jag försöka lite extra. Inte avsluta bloggen, innan jag ens har börjat.

Håll tummarna, så gör jag det också.


xXx M