Feber och disk.

Så var det även min tur då, det här med feber alltså.
Typiskt, typiskt, typiskt! Har inte tid, råd eller samvete att vara sjuk nu.

Håller på att göra iordning en kopp varm te, och ska sätta på lite anime. Det är riktig hälsokur det!

Nystart!

Nu får det banne mig vara nog.

Jag börjar skriva, jag slutar. Jag börjar skriva, jag slutar.
Frågan är den om jag har känt behovet att dela med mig av mitt händelselösa, latliv?

Men kanske. Jag tänker i alla fall gå ut lite smått. Prova på. Smaka av.
Eventuellt så kommer jag fortsätta, om det nu skulle hända någonting av intresse i denna del av Sverige.

Just nu känner jag mig mest apatisk och sittandes med magvärk.
Ensam i lägenheten, och tystnaden som jag ibland kan be om känns inte riktigt rätt.

Om göteborg

Som alltid så är det länge sedan som jag skrev.
Det har varit mycket med jobb, flytt och pengaproblem.
Jag tänker inte ta upp allting, det har jag varken ork eller intresse för. Men det som hänt senast kan jag nämna, så där i förbifarten.

Jag hittade ett jobb och blev anställd. Fisktanten kallas jag numera, men jag tänker försöka jobba bort det smeknamnet.
Jag jobbar ju inte ens kvar där. Fast lukten kanske sitter kvar, vem vet?
Min chef skickade sms (??) och sa att dom andra tjejerna inte tyckte att personkemin funkade och att jag alltid var sen. Men det är ingenting tjejerna sa till mig. När jag kom sent och bad om ursäkt så sa dom alltid att det var okej.
Är det väldigt svårt att vara ärlig och säga att 'Nej, Maria. Nu får du faktiskt skärpa dig.'?
Jag blev väldigt ledsen, för även om dom inte trivdes med mig, så tyckte jag väldigt mycket om att jobba med dom.
Men jag får tänka på det mamma sa istället, att även om det inte var en rolig erfarenhet, så är det i alla fall en erfarenhet. Och sådana behövs för att växa upp och formas till den man kommer bli.

Vi har hittat en lägenhet också. Min man och jag.
Den är ljus och fin och ligger i ett underbart område och vi trivs som sjutton. Det är skönt att äntligen ha en plats som är nästan ens egen, där man får möblera och dona precis som man vill. Ja, här kan jag tänka mig att stanna länge.
Dock är den lite lyhört. Vi brukar höra hur grannens telefon ringer när vi ligger och tittar på tv, det är en sådan där gammal ringsignal som gör en lite nostalgisk.
Men det gör ingenting.

Johan är den som lagar maten i huset, och det är han väldigt bra på. Vi lärde oss vem som ska ha hand om matlagningen första kvällen i Göteborg, när jag hade i massa dragon i köttfärssåsen och den smakade sisådär.
Nu är jag satt till att koka pasta eller potatis. Om jag har tur får jag sätta på ugnen också. Den är knepig, och första gången jag skulle försöka sätta igång den blev jag frustrerad och arg. Men nu har jag lärt mig. Nästan.
Jag är glad att jag bor med Johan. Han är händig och snäll och kramar mig när
jag behöver kramas.
Han är en tålmodig ung man, som mamma brukar säga, och jag är faktiskt så kär i honom att det nästan gör ont.


Nu är han på sitt nya jobb, vinden susar i träden utanför och jag känner mig väldigt rastlös.



//Maria