tisdag 21 oktober 2008

Inspiration.

Jag har blivit inspirerad.
Bloggen blev det den inte fick bli, bortglömd. Men efter lite småfniss åt en kollegas blogg så känner jag mig tillräckligt inspirerad för att göra ett till försök. Jag menar, vem vill inte veta om mitt eländiga liv i staden som norrmännen kallar "byn"?


En seriös och duktig "bloggare" (som man så fint kallas) skulle nu ha haft en redovisning över allting som hänt sedan förra inlägget. Men om någon fått för sig att jag är en "bloggare", så känner dom mig inte speciellt väl. Känner mig inte alls, skulle jag vilja påstå.
Därför tänker jag hoppa direkt över till någonting som förgyllde min tid på jobbet idag.
Grädden på moset. Första snön. Nakenbad i Siljan.

Jag lekte bitch på jobbet idag, vilket medförde att jag fick en adrenalinkick starkare än den efter hästsparken på käken. Det borde förklara en del.
Som vissa vet så är jag ganska konflikträdd när det gäller mellan fyra ögon. Jag känner mig tryggare när jag skriver ut min ilska och frustration på ett tangentbord.
Men idag så kom den fram en tjej ~20, och frågade lagom snoffsigt om hon kunde få en avis (tidning). Det frustrerande var att hon kommit till mig dagen innan och betett sig som en ilsken barnrumpa. Så jag fråga lugnt om hon planerat att abonnera (prenumerera), vilket medför att jag får ett korthugget "nej" till svar. Jag svarar då att jag känner igen henne sedan tidigare, och om hon inte tänker abonnera kan vi inte ge ut tonvis med gratisaviser till henne. Bruden kör en lång ramsa om både det ena och det andra, så min kära kollega säger att hon kan väl få avisen. Men jag känner stridslusten och blodtörsten i mina ögon komma fram, så jag svarar helt enkelt att hon inte kommer få fler aviser. Blir motkäftad med argumentet att min kollega sagt att hon kunde få en, men viker inte en tum. Och helt plötsligt säger kollegan "Jag vill inte vara taskig, men jag sa bara så för att du skulle gå", med vilket jag avslutar att jag tycker att hon borde gå och sluta slösa på våran dyrbara tid.
PANG. Kometen träffade den obetydliga lilla pissmyran.
Segerns sötma är ljuv.
Lyckliga som vi är över våran bitchighet fnissar vi kollegor likt småbarn till Björnes Magasin.
Det här kommer jag suga på hela veckan.
Bitch-Maria.
Det klingar i en fröjdsam klang.


Efter ett alldeles för långt inlägg, så vet jag att jag kommer somna med ett leende på läpparna ikväll. Lycka.



xXx M

1 kommentar:

Anonym sa...

Spagetti med ris!

Känn dig länkad till förresten - snart. Se det som ett måste för fortsatt bloggande.